söndag 29 december 2013

Hur hamnade vi just här?

Sedan 1984 bodde vi i en 70-talsvilla i Upplands Väsby och var lite less på den tidens charmlösa hus och dåliga byggstandard. Golv av spånskiva som kollapsade då de blev blöta, väggar av tunn gipsskiva som det lätt blev stora hål i och direktverkande elpaneler var inget för oss! Liggtimmer, Falu rödfärg, kakelugnar och fria vidder var några av drömmarna. Vi trivdes med våra jobb i Uppsala respektive Stockholm och insåg att det skulle bli mycket pendling för att nå målet!

Mellan 1988 och 1990 besöktes ett 30-tal ställen som var antingen för dyra, för dåliga, för långt bort eller som någon annan helt enkelt hann köpa innan vi bestämt oss. Vi hade nästan gett upp men var i januari 1990 på väg till en visning i Sala. En liten annons i DN berättade om en avstyckad gård strax norr om Enköping - dvs bara någon kilometers omväg. 

Vi kom aldrig till Sala! Det tog knappt trettio minuter innan vi bestämt oss och ringt mäklaren. Gården låg i vacker bymiljö. Den hade en kort allé fram till en kringbyggd gård. Stor tomt och ekonomibyggnader för mina gamla bilar fanns. Bra läge för pendling. Några saker fick vi pruta på. Ingen "sjöutsikt" pga av vår dåliga tajming - slätten torkade ut efter bronsåldern! Och högt läge är relativt - med 15 meter över slättlandet har vi ändå milsvid utsikt. En sak insåg vi direkt. Det skulle bli jobbigt med så många hus! Och med "nio tak" kan vi bekräfta de farhågorna 23 år senare! 

Nästa gång skall jag berätta lite mer om byn och om alla våra hus.